La Life..

Sååå…

Senaste veckan har varit ganska fullspäckad med aktiviteter.. Som vanligt är jag ju bra på att skjuta saker på framtiden, vilket jag upprätthållit rätt stadigt. Så därav anledningen till att det blir mk att göra under en och samma vecka. Som tjänst till en klasskompis så ska jag vara skådis i hennes demo för “directing class”. Var faktiskt väldigt kul att repa och “blocka” scenen som jag då på nästkommande torsdag kommer att göra inför min egen klass. Ganska nervigt eftersom jag, hm hm, ja , är ganska åsiktsfull när det kommer till de andra i klassen. Har fått veta att jag har vedergällning att vänta mig. Så ja måste se till att göra bra ifrån mig på detta, och sedan när det kommer till min egen presentation. Har iaf hittat en riktigt bra scen att presentera å fantastiska Lasha och Caro ska hjälpa mig med att vara skådisar så jag behöver inte oroa mig för att ha en casting med helt okänt folk. sen så hopar andra uppgifter sig så det är bara att ta tag i. Känner dock att jag är mer produktiv med lite stress i baken, andra kanske kallar det förfärlig planering, men, det funkar…

Men iaf till det mest spännande som skedde i veckan var ju “studiebesöket” på DreamWorks Animations i Glendale. Jag gillar ju “Shrek” skarpt men när det kommer till “Kung Fu Panda” så har jag inte ens ord att beskriva det. Tror jag sett filmen närmare 30 ggr och älsakr den fortfarande. Så ni kan ju förstå min iver nä’r jag i fredags fick besöka studion där den blev till. Först hamnade jag fel på highway-en mot bättre omdöme genom att följa GPS-en. Men sedan körde jag upp mot detta fantastiska campus med de klassika Hollywood portarna till en studio. Skyndade att parkera och mötte upp de andra i lobbyn. De flesta hade jag aldrig träffat förr och, Rolf, ledaren mindes förstås ine att han träffat mig vid minst 4 olika tillfällen förut. (Jag förbannar mitt behov av att byta frisyr en gång i kvartalet, det gör det så svårt för andra att minnas mitt ansiket). Höll på stjälpa omkull statyn av “Po” i min iver att bli fotograferad så jag passade säkerligen in med gänget nördar som samlats för att uppleva samma rundtur som jag på DreamWorks. Inget skämt, jag tor detta är den bästa arbetsplatsen i hela världen, uppvuxen med att veta att innan Smurfit blev Kappa innan och det var Krafliner kanske var det bästa. Vi fick se lite vad som försiggick innanför murarna och hur en animerad film blir till. Det kan ta upp till 5 år innan en film blir klar, från koncept till den färdiga produkten och flera hundra oliak individer är inblandade i processen, allt från kreativa till de som är fullständigt tekniska. De har liksom MIT och Harvard teknisk kunskap som jobbar där med att göra dator animerade filmer.

Så, höjdpunkten var förstås att få se deras “Mo-Cap” studio som enkelt betyder, Motion Capture, översatt rörelse upp-fångst. Sedan första gången jag såg Andy Serkis bada runt i bäcken i en Mo-Cap dräkt i bakom kulisserna för Sagan Om Ringen har jag varit fantastiskt fascinerad utav tekniken. Definitivt inte på rätta nörd nivån för att förstå hur det hela går till, men att få se hur studion används och hur det arbetar för att skapa virtuella världar var riktigt häftigt. Vi fick också se arbetsstadiet från en av deras kommande filmer som jag definitivt kommer se när den släpps på biograferna. Några fick även pröva att “filma” sekvenser från “Puss in Boots” (fortfarande osett). Tillbaka till varför detta kanske är den bästa arbetsplatsen i världen. Området har fantastiska omgivningar, fontäner och vattenfalla och träd och allt därtill. Sedan de som är konstnärer och jobbar i deras “art department” uppmuntras ständigt att använda deras kreativitet utanför jobbet. De hade gallerier och företaget har även publicerat en konstbok å deras vägnar. Varje måndag är det filmkväll för alla anställda och deras familjer och de har massa konst klasser dagligen för alla som jobbar där. Det kan va allt från improvisations klasser, konst, och tekniska utbildningar. Men sen, det som verkligen sålde alla oss outsiders var deras mäss… Heeelt sjukt… Det fanns ett ställe där du kunde göra din egen macka, typ, Subland, en dagens rätt sedan fanns det en sallads bar och andra blandade rätter, alla sorters Coca Cola, och isteer ni kan tänka er, kaffe i alla variationer och ja, en glass maskin med 4 olika varianter och chocolate chip cookies. Ja, det är ju inget skämt, detta får alla anställda, gratis, varje dag.. det liksom bara ingår… Jag vill typ, bo, här på deras campus, gömma mig i buskarna om nätterna och bara leva där… Ok, kanske lite överdrivet, men svårt att tänka mig något annat företag vara så mån om sina anställda. hursom, det var en riktigt trevlig dag och det fanns dem som inte var helt bortom alla sociala färdigheter så jag fick prata av mig i god ordning.

Efter så drog jag vidare till Burbank för att det ligger så nära och träffade mina vänner Lasha och Travis. Fick även ficka det sista trixet med bilen. Efter att ha kabelskarvat ihop stereon i timmer så fattades det väl bara att en säkring till instrumentbrädan skulle gå. Fick det firrat å sen blev det bio och Thai-mat, inte en dum fredag helt enkelt…

Jag revolterar som den fjortonåring jag är när minnen från åttondeklass matten med Anders Andersson bubblar upp i redigeringskursen. Samma visa igen, ingen som kan förklara på ett elementärt sätt hur det fungerar, hur man löser problemen på de mest grundläggande vi så att man kan lära sig utifrån det och utvecklas. Det förekommer inte där, det är helt bakvänt och känslorna är samma som sköljer över mig som i forntiden då AA helt sonika bad mig försöka igen på egen hand när jag bad om hjälp… Sekunden senare gick han för att hjälpa mattesnillena som låg två kapitel före i boken… Men förändringen kom iaf när man säger ifrån… Nästa tisdag så ska vi börja, med att börja från början… Jag har solen i magen ;)

Har senaste tiden kommit igång lite mer, var jävligt lat efter att man redan varit lat där hemma…. Har iaf börjat om med dansklassen som hålls i vårat gym. Känns det iaf inte lika mycket som att man tränar. Börjar bli lite mer “allvar” i skolan också, vilket är välkommet, har en extrem oförmåga att fokusera och planera min tid när inget riktigt är vettigt. Blev klar med min film, som eg är den enda man på riktigt kan kalla film, det mesta är ju digitalt, video som det också heter och det är helt enkelt inte en “film” om den är inspelad på video. Klurigt att hålla isär termerna ibland, tom svårare på svenska då vi oftast säger att man filmar(verbet)= spela in… Men det är fel fel fel…

Tillbaka till min film då… det var strängt, men inte så hemskt som det utlystes till en början, att det skulle ta 15-20h att göra. Men 6+ blev det nog ändå för mig. Måste definitivt satsa mer på att träna kunskaper i att organisera, lätt gick 2h timmar åt till att leta vilken scen jag skulle använda härnäst. Det är en sån där grej man kommer att vara tacksam att man har gjort senare, kommer helt enkelt ha en större uppskattning för att redigera i ett datorprogram, och varför vissa saker inte var bättre förr… För dem som har sett Gudfadern, del 1, så kan jag nämna lite kuriosa att dop-scenen tog ca 6 månader att sammanställa…ca 5 minuter speltid i filmen (som är en film för att den blev filmad på film….ja…som sagt…)

Blev även att jobba i helgen, alltid lika uppskattad när man kommer dit, blev även ett högljutt födelsedagskalas hemma hos Dalia efteråt. Hennes son fyllde 16, men det var definitivt inte ungdomarna som förde väsen..hehe.. Det var BBQ och tårta för hela slanten men eftersom jag inte käkar lamm och kycklingkorv längre så fanns det inte ett uppsjö av rätter för mig att hugga in på. Detta var verkligen inget jag förväntade mig heller men istället fick jag pengar i näven att köra till närmsta indiska restaurang och hämta ut mat till mig själv. Så ifall någon var orolig över att jag inte får nog med mat i och med min vegetarianism så kan ni känna er lugna, Dalia jobbar även hårt för min räkning skull vad det gäller “singelismen”. Korsförhör av manliga kunder hör inte till ovanligheten utan är mer av obligatorisk förekomst. Kort sagt, jag blir väl omhändertagen där jag är, haha…

Annat som försigår… Jag försöker ta om det är med att “läsa” för nöjes skull… Verkligen inte min grej, är väl därför jag vill hålla på med “film”… Just nu läser jag “How To Read A Book”… är förmodligen inte bästa taktiken att på börja den samtidigt som jag inte läst klart den biografi  om Nathalie Wood  som jag fick utav en kund, samtidigt som jag inte läst klart en samling med pjäser av John Patrick Shanley samtidigt som jag försökt ge mig på “Hundraåringen Som Klev ut Genom ett Fönster och Försvann” Jag blir hemskt frestad att bara sätta på Harry Potter 1-7 på ljudbok för femtielfte gången istället om det nu ska va så himla viktigt att läsa… Men slow and steady wins the race som det heter…

Sen idag så hajade jag i Griffith Park med Monica och sedan hade vi lunch med Anna och hennes lilla flicka Kajsa. Vi hade inte setts sen november så det var trevligt att ta igen lite surr. Sen drog jag till Burbank där Lasha och Travis bor och äntligen koppla ur åbäket i kofferten… Det var lättare sagt än gjort, tog lite mer än en timme att slita ut alla kablar och krävde dessutom att halva interiören i bilen också slets ut. Dessutom slog värme till i helgen så det gjorde vi lagom mitt på dan när solen stod som högst. Men säg det som man inte kan göra till ett äventyr. Nu är jag däremot utan musik i bilen, lämnar ju en ännu mer fokus på att vara en exemplarisk chaufför, man behöver ju aldrig trycka på tillbaka knappen för att höra  Nothing  med  The Script  för sjuttioartonde gången sen jag brände skivan. Nu kan jag lika paranoid som far min lyssna efter skrammel och motorljud från bilen…avkopplande helt enkelt…

Dags för kväll och ett nytt försök med “boken”…skola imorrn..

I morse satt jag bredvid en karl i klassrummet som antingen var; turbo bakis, eller helt enkelt fullfjädrad alkoholiker…fortfarande oklart, själv jag hann jag bli bakfull på bara ångorna…

Det har varit lite dåligt på aktivitetsfronten sedan jag kom tillbaka men som sagt innan helgen bestämde jag mig för att medverka på en sk “workshop” Hästar på tapeten. Det är en hobby eller vad man ska kalla det, som jag saknat att hålla på med. Det är ungefär det dyraste fritidsintresse man kan ha och när man lever på lånade pengar, CSN, så blir det inte väldans mycket över till ridlektioner och dylikt. Så jag tog tillfället i akt, gratis hästkurs, svenskar som skulle dit och inte allt för långt hemifrån, det var den perfekta söndagsutflykten. Men man glömmer lätt när man varit borta från det att det här med hästar kräver en något sånär morgonalert person. Det är ju inte jag personifierad, om man säjer så… Ja, jag tycker att 9 en söndagsmorgon är okristligt tidigt. Det betyder ju de facto att man måste stiga upp före den tid man förväntas anlända. Men uppe med tuppen och smartfrukost aka ett Golden Delicious i ryggan så begav det sig till Cherokee Ranch, lite norr om Burbank. Började med att gå fel och in i bostadshuset till själva gården. Möttes dock glatt av en skock med djur av blandad rashärkomst, kan desvärre inte påstå att doften som också mötte upp i farstun var lika sympatisk. Ett försök till. Vandrade vidare längs infarten efter att jag genant ursäktat mig till kvinnan som uppenbarligen var bosatt i huset. Men nu såg det mer ut som att jag med största sannolikhet blivit guidad rätt av GPSen. Lite längre bort stod en liten grupp människor kring ett stadigt hästexemplar. Jag gick fram och presenterade mig, den vanliga förvirringen kring mitt namn uppstod i vanlig ordning men efter ett par fem gånger, inklusive bokstavering så löste det sig med att jag fick klistra en lapp med mitt namn på munkjackan.

Men det var hemskt kul att vara tillbaka i närvaron av dessa fina djur. och jag hade dubbelgarderat med benadryl och livostin, inget nysande ska det bli här inte! Sedan gick vi i samlad trupp, jag, svenskorna Lotta, Anna och Gina, och sedan de andra, Anjelica, Lauren och en äldre herre vid namnet John. Millie hette ledaren som var en kvinna i 60-års åldern hon med. Hästen hette Cassie och var inte den mest kärvänliga av hästar, lite sån där på tvären med mycket personlighet, men det är inget jag inte stött på förut. Nu är det så att jag är lika förvirrad på båda språk (nästan) vad saker och ting heter. Det mesta har jag glömt på svenska men på engelska har jag ingen aning om vad nåt heter. Millie instruerade iaf i en sådan där rund paddock där man kan “longera” hästen utan lina. Lite annorlunda från den engelska stilen med ridning och träning där man har rektangulära ridbanor oftast. Så idén med själva träffen var att träna och lära sig att man kan göra väldigt mycket för att träna hästen bara med sitt kroppsspråk och inte så mycket hjälpmedel som linor och bett och andra attrapper. Ja det finns oändligt många dyra prylar man kan spänna på en häst utan att man ens sitter på den. Hästen spanade förstås på grinden till denna inhägnad för varje gång hon passerade. Vi fick alla pröva en vända med mer eller mindre goda resultat. Som jag nämnde hade hästen sin egen vilja, men av någon anledning så tyckte hon hemskt mycket om Anna och lystrade väldigt snällt och följde sedan efter henne. Efter fick vi även pröva att longera med lina med en jättesöt ponny, men som heller inte gav oss allt för mycket att oroa oss över. Man är ju lite ringrostig så trots att det inte var några spektakulära förehavanden denna dag så var det väldigt trevligt. Jag hade definitivt inte samma otålighet som man hade när man var en liten skitunge och blev utskjutsad till Blåsmark om fredagskvällarna och det var så fasligt mycket tråkigare med teorilektion än att få rida.

Efteråt åkte jag och träffade Lasha i Burbank och hängde där ett tag. Sen var det så att må¨ndagen var President’s Day. Inte för att det gör någon större skillnad för mig, jag har inga lektioner måndagar ändå, men det betydde att Carolina inte hade jobb. Så jag sa att jag kände mig försummad av min sambo och att det var på tiden att vi gjorde något tillsammans, så för måndagen planerades det också en utflykt. Jag har inte varit till någon utav stränderna sedan mamma hälsade på i Juli, så jag tyckte det var på tiden. Vi åkte till Manhattan Beach som jag inte sett ännu men som är Caros favoritstrand. Den är verkligen super fin, känns som att man kommer till en liten pittoresk sjöstad med Seafood restauranger och små boutiquer och en pir med ett litet kafé. Vi hade en trevlig lunch och sedan tittade vi på våra framtida hus. Caro ska ha ett precis på strandpromenaden. Jag hittade ett som var till salu hos en mäklarfirma som låg lite längre från stranden. Bara 1.7 miljoner, som hittat! Vi var iaf tvungna att köra förbi det, det såg bara så himla fint ut. Sen när vi slår in det på GPSen så ser vi att det ligger i korsningen mellan 3rd Street och Johnson Street, inklämd mellan “Larsson” och “Anderson Street”, kan ju inte vara annat än ett tecken! haha.. 

Bra helg, känner mig laddad för nya veckan, och grymme skönt att den inte börjar på en Måndag!

Phew… Just finished rewriting the other post in English (little too long). I’m realizing that some words I have to dig deep for so this is going to be very good practice. Though you realize doing a second draft that you want to rewrite.( I try to stick with it so that I’m forced to translate my original thought so that I wont just settle with the first thing that comes to mind.) Again, exactly what I need.

It’s hard to be creative all the time… Right now I don’t feel creative, I could fantasize about becoming a critic instead, that I’m fabulous at. Criticizing other peoples creativity. Perhaps its not critique, more just the fact that I don’t like the stuff they come up with. Luckily we’re all different in this world. It would be terribly unamusing if the only thing you could watch was Transformers or only listen to “schlager” music,(European hyper-pop)…the list goes on… (nothing wrong with some of the songs)

Now the second week of school is completed and I’m starting to understand somewhat what I have to do. Only have to figure out so that my brain doesn’t get tied up in a knot in the attempts to organize this operation. As soon as possible I will have to hold the first out of two short presentations about a screenplay, which I later have to write in my own time and hand in. In another course, the due date has already been set to April 12th where I (preferably written by me) prepared, rehearsed a scene that is going to be filmed on a sound stage in front of the class. Before, I have to present it to the class, turn in a treatment, complete with shotlist and storyboard. Next class i have to read a book, hand in a book report, a resume and a cover letter. That’s just this week. in editing class I have to cut a scene by hand, on real film. I’m exited about that, but then again painfully time demanding task. Estimated time for the project is 10 hrs for 4 min of film. But I’m sure I’ll learn to appreciate how they made movies before there was computers.

I feel least worried about that one, it’s mostly a physical burden to get done, but the other stuff… What do you do when you can’t think of anything to write about? It would’nt matter how well you planned your time if nothing comes to you. This works fine to be writing, but to come up with something that is interesting enough to rehearse and shoot is a different story… We’ll see if any inspiration will come to me during the night, cause sleeping isn’t happening too soon, the neighbors are playing fist-pump and retro rap on full blast. Well, the dogs are quiet tonight…that’s always something…

Most things are falling in to place, a few creases in my shirt to iron out but soon things will start rolling smoothly. Decided to go on a little excursion on Sunday. Read in one of the forums on FB for Swedes about a few people that were going to a ranch for a free horsemanship workshop. I’m thinking The Horse Whisperer , only a lady… well, I think it’s gonna be exiting! And luckily I brought back allergy spray with me from Swe..

Seems like it is going to be fruit fly hunt before I get to close my eyes. They have an annoying tendency to want to fly into your mouth… But I guess it’s better than mosquito bites?

Nity nite, bye…

Puh.. Just suttit och skrivit översättningen på mitt förra inlägg. Inser att det sitter långt inne med vissa ord så detta blir jääte bra träning. Dock inser man ju att i ett andra utkast vill man skriva om. Igen, precis det jag behöver.

Det är svårt att vara kreativ hela tiden… Just nu känner jag mig inte kreativ, dock skulle jag lätt kunna fantisera om att bli kritiker, det är ja fantastiskt bra på. Kritisera andra människors kreativitet. Kanske inte är kritik ändå, mer bara att ja inte gillar det dom kommer fram med. Det är tur vi är olika här i världen. Det skulle vara jättetrist om det enda man fick se på var Transformers eller bara lyssna schlager musik…ja, listan kan göras lång. ( Oh vissa schlager låtar är ju faktiskt bra)

Nu är andra veckan på skolan avklarad, börjar förstå lite mer vad jag ska göra. Bara att får hjärnan att inte slå knut på sig i försöken att organisera operationen. Så snart som möjligt ska jag hålla den första utav två korta presentationer om ett kortfilmsmanus jag sedan ska skriva, på egen tid, och sedan lämnas in. I en annan kurs så har jag redan ett utsatt datum, 12e april ska (helst jag skrivit) förberett, repeterat en scen som ska filmas på en sk sound stage inför klassen. Innan ska jag även ha presenterat denna, med komplett scen lista och tagningar som om allt skulle filmats. I nästa kurs ska jag läsa en bok, lämna rapport, skriva resume och templat till ett ansökningsbrev. Det är för denna vecka. I min redigerings kurs så ska jag klippa en scen för hand, alltså på riktig film. Känns lite coolt, men samtidigt plågsamt tidskrävande. Beräknad tid man måste lägga ned för de ca 4 minuterna av färdiga filmen är ca 10h. Man lär sig säkert uppskatta hur de gjorde film innan datorer.

Men det känns som ett mindre problem, det är mest en fysisk börda, men det andra.. Vad gör man om man inte kommer på nåt att skriva om då? Då spelar det ju inte någon roll hur bra man har planerat sin tid, om inget kommer till en. Sånt här kan ju gå bra att skriva, men komma på något som är intressant nog att repetera och filma är en annan sak… Jag får se om någon inspiration kommer till mig här under natten, för sova verkar det inte bli än då grannarna spelar dunka-dunka å retro-rap. Tja, hundarna är ju tysta iaf… det är ju alltid nåt…

Börjar dock komma i ordning med det mesta, lite veck i skjortan att stryka än men snart känns det som att det kommer börja rulla på. Bestämde mig ikväll för att ha en liten utflykt på söndag. Läste i ett av forumen på FB för svenskar om några som skulle på en ranch på en gratis hästkurs…  ja tänker mig typ att det är Mannen Som Kunde Tala Med Hästar , fast en kvinna… men ja, spännande ska det bli ia alla fall! Och det var tur att jag tog med mig Livostinsprejen från Svea…

Nu verkar det bli bananflugejakt innan man får lägga igen ögonen..Dom har en enerverande tendens att vilja flyga in i munnen på en..Men jag antar att det är bättre än myggbett?

Natt för mej, hej…

After being put under pressure by some (only the two) I have decided to give some artificial respiration to this ”blog” yet again. Evidently I am very easily perusaded.. Oh well… Despite the increased risk of adding to my performance anxiety, I will have to see it as an excersise to get started with writing, on some level. I’ll surely need it…

School has started, and even though fully so, I feel like a drone. Like a confused bumble bee that has untimely woken during a heatwave in the midst of its winter sleep, the inflicted chock when the cold strikes again, the bumble bee has no idea what just happened. That’s me right now…

When I arrived back to the city of eternal 20+C/72+F,  a little shriek of excitement emerged inside me, over it being so absurd! I looove snow and the crisp weather but I wasn’t entirely unhappy that I had left at such a perfect time. 35 below zero feels somewhat exaggerated. But you get used to it this quickly. You can say what you want about it, I am used to the cold, but man, it gets strenuous when it creeps below the golden no 20. It sounds weak, but it’s the truth, it is “cold”.

As I mentioned, I’m back to school, back to college. With mixed feelings of horror and delight. Already on the first day I made the rookie mistake of dressing according to weather. You can’t. If you do, most of your time will be spent to conserve energy for survival, your body heat. This results in very little being retained, in whichever center in the brain that analyses and stores information. 15C/60F is amazingly delightful a day in spring, you can wear a light jacket and perhaps even take off the long johns for the first time since September. But when we’re talking inside temperature, and you have to be in fear that your ass cheeks will get stuck when you’re using the toilet, it isn’t the same for some reason.

Also you have to be careful not to be so, supercharged. Like, “tonight’s gonna go down in history it’s so awesome” night, they usually don’t live up to the expectation. So when I picked classes last semester for this one, I was supercharged. Strangely it was uncharged conveniently before school started, to the point where I started doubting my proficiency even in basic English. It would be good to remember when Swedish isn’t a common course language over here. Slightly weepy after the first completed week, the second one has improved. Met some known faces from last year, albeit mine wasn’t equally familiar to them… Also some new, pleasant and unpleasant, but planning on being able to avoid the latter as much as possible.

All jokes aside, most of it seems good even though it felt hard to follow along with the syllabuses. Maybe it isn’t called ”blasphemy” outside of religious context but sometimes it feels like mocking my hard studying university friends if I call what I’m doing and they’re doing the same. I just happen to have a lazy-strain in my build-up so this is going to be quite enough for me to handle over the next few months. In my defense I’m taking all four at the same time and they don’t do it that way at home…but I could be wrong… Any hoo… enough with the whining about school…for now…

Whaaat else have I been up too? Oh, yeah, I had to fix the car, again, broke my phone in an accident and I have blisters on both my thumbs trying to make a desk out of a LACK shelf from IKEA. But on the positive side is that Caro’s cousin came to visit and gave me two bags of make up from Benefit! (good stuff) Singstared at Lasha and Travis’ and today I was able to get ABC on  without acting as the transmitter myself. Pat on the shoulder that Mrs husband (me) got it fixed just in time for the upcoming Academy Awards.

That’ll do for now…

Har efter vissa påtryckningar, (endast 2 sådana) bestämt mig för att ge lite konstgjord andning till denna “blogg” nu åter… Tydligen är man lättövertalad… Nå väl.. Trots risken för ökad prestationsångest så för jag väl se det som en övning att komma igång med skrivandet på nåt plan. Det lär behövas…

Skolan har dragit igång nu, och fastän det gjort det på riktigt så känner jag mig som en drönare, som en förvirrad humla som i otid vaknat upp under en plötslig värmebölja, mitt i vinterdvalan, och sedan chocken som infinner sig när kylan smäller till igen, den har ingen som helst aning vad som försigår. Det är jag just nu, känns det som.

När jag anlände tillbaka till den eviga 20+ graders staden så tjöt det till lite inombords, för att det är ju sjukt overkligt! Ja äälsk ju snö och kyla men var inte helt olyckligt att jag lämnat det vid ett sådant perfekt tillfälle. -35 och upp känns naaalta så överdrivet. Men man vänjer sig fort. Tycka vad man vill, jag är faktiskt van kylan där hemma, men fasen va drygt det är här när det kryper nedanför gyllene numero 20. Kan låta mesigt, men det är sanningen, det är “kallt”

Som jag nämnde, jag är tillbaka i skolan, back på “kållädj”. Med skräckblandad förtjusning. Gjorde rookie misstaget första dan att klä mig efter väderleken. Det går inte. Då spenderas mesta utav tiden till att konservera energi för överlevnad. Så inte särskilt mycket fäster sig i vilket center det då är i hjärnan som analyserar och lagrar information. +15 grader är ju fantastiskt härligt en vårdag i april och man får slänga på sig en tunn jacka och kanske tom ta av sig långfillingarna för första gången sen början på september. Men när detta handlar om inomhusgrader och du är rädd för att skinkorna ska frysa fast när du går på dass är det inte samma slags värme konstigt nog?

Sen ska man passa sig för det här med överladdning. Typ,” ikväll kommer bli så sjukt kul att det kommer gå till historien” kvällar, de slutar sällan infriade. Men nu var det så att förra terminen då jag valde kurserna för i år, var då jag överladdat. Konstigt nog hade jag laddat ur totalt lagom till skolstarten så jag började nästan tvivla på mina färdigheter i det mest grundläggande som engelskan. Kan vara bra att minnas då Svenska inte är en vanligt förekommande kursspråk “åovör her”.Lätt grinfärdig efter genomförd första vecka så har den andra tagit sig bättre. Träffat lite kända ansikten från i fjol, om än mitt inte var lika välbekant för dem… Dessutom nya, trevliga som otrevliga men hoppas på att kunna undvika de sistnämnda i största möjliga mån. Dessvärre kan det nog vara så att en av professorerna hör till den senare kategorin, kan vara svårare att manövrera gissningsvis…

Skämt åsido, mycket verkar bra trots att det har känts svårt att hänga med i “kursplanerna” Kanske inte kallas “blasfemi” utanför religiösa sammanhang men ibland så känns det som ett hån mot pluggvännerna där ute om jag skulle kalla det jag pysslar med för samma sak. Jag råkar bara ha en latådra i mig så det blir gärna lagom mycket för mig att handskas med under ett par månader. Men i mitt försvar kan det kanske ligga att jag läser alla parallellt och att man inte gör det hemma..men jag kan ha fel… Hur som, nog med negget ang skolan, tillsvidare..

Vad mer har jag gjoooort? Jo, varit tvungen fixa bilen nu åter, hade sönder telefonen i en “olycka” och jag har skavsår på båda tummarna efter ett försök att bygga ihop ett skrivbord från en LACK hylla. Men positiva händelser var att Caro’s kusin hälsade på och gav mig två påsar med “Benefit” smink, (dyra grejer), Singstarade hemma hos Lasha och Travis och idag lyckades jag få in ABC kanalen på TV’n utan att agera som radiosändare själv. Klapp på axeln att herrn(=jag) i huset firrat det lagom till Oscar’s galan.

Det får räcka så tills vidare..

Jag är kung på att förhala. Har uppgifter som måste göras, och det kommer säkerligen sluta som det oftast gör, 1-2 sömnlösa nätter innan inlämning..

Jag undrar om det är tillfällighet att det heter procraSTINAte på engelska? 

Det blir långt mellan varven för denna… suck… Hursom…

Trot eller ej men jag har nu avverkat en tredjedel av min första termin på college. Dessutom hade jag mitt första prov förra veckan som jag rodde hem ett A på… Imponerande, eller hur? Eller ja, kanske inte överdrivet.. Gjorde en liten snabb räkning me de få mattekunskaper som klarat livhanken i min skrumpna vänstra hjärnhalva, och det räckte med mindre än 60% rätta svar för att klara “VG” nivå, alltså ett B här… Godkänt var 20 rätta svar av 50 möjliga…. Man skulle ju lätt kunna tro att alla lyckats skrapa ihop till ett B, med tanke på att frågorna var flervals-alternativ, många i 1000kr nivån på vem vill bli miljonär… Så var inte fallet, men jag är inte den som klagarkänns rätt najs att va i top 5 listan av en klass på 100…hehe..